<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246</id><updated>2011-12-18T11:41:15.171+08:00</updated><title type='text'>ARTIKULO</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>MobKill</name><uri>http://www.blogger.com/profile/10354657552736236189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://2.bp.blogspot.com/_QaZSLD6Et3g/SeFcakMcwWI/AAAAAAAAAAU/sUIj21Ht8JU/S220/P1070389.JPG'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>34</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-836080468109488686</id><published>2007-05-31T20:02:00.000+08:00</published><updated>2007-05-31T20:06:42.777+08:00</updated><title type='text'>Galing Sa Friendster</title><content type='html'>*****&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ito ay galing sa friendster-friend ko. sanay magustuhan ninyo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;******************************&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;mula kay archie-at sa kanyang di-&lt;br /&gt;matahimik na pluma...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;******************************&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ang kaapihan ay hindi isang magalang&lt;br /&gt;na bisitang dumarating…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hindi ito isang kiming magsasaka na&lt;br /&gt;kipkip sa dibdib ang sombrero;&lt;br /&gt;at sa kagustuhang maisalba ang lupang&lt;br /&gt;maliit&lt;br /&gt;ay makikiusap ng palugit sa usurerong&lt;br /&gt;nanggigipit.&lt;br /&gt;Kakatok sa guwardiyadong geyt para&lt;br /&gt;magtanong muna kung “nahandyan po kaya&lt;br /&gt;si ser?”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kaluskos at yabag ito sa tahimik na&lt;br /&gt;gabi, tadyak sa pinto, kasa, umang,&lt;br /&gt;kalabit…&lt;br /&gt;Bumubutas ng sawali, bumibingi sa&lt;br /&gt;paslit at bumubutas sa bituka ng ama&lt;br /&gt;nitong ayaw umalis sa lupang matagal&lt;br /&gt;na niyang sinasaka, ayaw magbigay daan&lt;br /&gt;sa planong subdibisyon at golf courses…&lt;br /&gt;Ni hindi ito mag-aalis ng bakya o&lt;br /&gt;magpupunas ng paa, mag-iingat na&lt;br /&gt;makasagi sa takot nitong ang makabasag&lt;br /&gt;ay lalong magbabaon sa kanya sa&lt;br /&gt;pagkakautang…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itoy malulutong na mura, bulyaw,&lt;br /&gt;suntok at tadyak ng mga sundalo at&lt;br /&gt;bayarang sanggano, malalakas na&lt;br /&gt;lagapak ng sahig, dingding at&lt;br /&gt;bubungan, martilyo, maso, bareta-de-&lt;br /&gt;cabra, alang-alang sa kawawang&lt;br /&gt;mayayaman na walang mapagparadahan…&lt;br /&gt;Hindi ito maghihintay paupuin…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ito’y nakabibinging alingawngaw ng mga&lt;br /&gt;talumpati at pangako ng Bagong&lt;br /&gt;Lipunan, ng pagkakaisang may sakit sa&lt;br /&gt;atay, ng Philippines 2000, ng walang&lt;br /&gt;kumpare, walang anak at walang kamag-&lt;br /&gt;anak, ng moral transformation na&lt;br /&gt;hinugot mula sa ‘hello, garci’&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ito’y malalakas na sirenang umiiskorte&lt;br /&gt;sa mga itim na sasakyan, palabas at&lt;br /&gt;papasok ng senado, kongreso o&lt;br /&gt;Malakanyang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ito’y dumadagundong na ugong ng mga&lt;br /&gt;eroplanong nagluluwas ng libo-libong&lt;br /&gt;Pilipino para pugutan sa Saudi,&lt;br /&gt;gahasain sa Hongkong, at bitayin sa&lt;br /&gt;Singapore…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ang kaapihan ay hindi isang magalang&lt;br /&gt;na bisitang dumarating…hindi ito&lt;br /&gt;mapapalayas ng pabulong…&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-836080468109488686?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/836080468109488686/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=836080468109488686&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/836080468109488686'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/836080468109488686'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2007/05/galing-sa-friendster.html' title='Galing Sa Friendster'/><author><name>MobKill</name><uri>http://www.blogger.com/profile/10354657552736236189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://2.bp.blogspot.com/_QaZSLD6Et3g/SeFcakMcwWI/AAAAAAAAAAU/sUIj21Ht8JU/S220/P1070389.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-116929512477022213</id><published>2007-01-20T20:09:00.000+08:00</published><updated>2007-01-20T20:12:05.226+08:00</updated><title type='text'>Tulong naman o...</title><content type='html'>Tulungan nyo nga ako magdesisyon...&lt;br /&gt;Sa isang panig, makatutulong ako sa mga aso't pusa&lt;br /&gt;Sa isa pang panig, makakahiga ako sa kama na may mga tinik&lt;br /&gt;Sa isa pa ring panig, mapapaiyak ko ang mga ulap at mga bituin&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa tingin ba ninyo kailangan pang tulungan yung mga pusa't aso? Kawawa naman sila kasi parati na lang silang nag-aaway sa pagkain at sa teritoryo nila kung saan sila tumatae. Ewan ko nga ba. Kailangan nga ba silang tulungan makita yung pagkain na nasa likod lang naman nila? Ang laki-laki na nga nung bowl tapos malapit nang amagin yung pagkain nila, di pa rin nila nakikita. Siguro kasi kirat yung pusa tapos bulag na yung isang mata nung aso kaya di nila nakikita no? At tsaka... bakit naman sila tatalikod? Wala namang makikita kung tumalikod sila diba? Actually... meron nga. Ang kulit naman! Haaay...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kaso, pwede ko namang hayaan yung mga aso't pusa eh. Pwede naman akong matulog sa kama. Masarap matulog! Lalo na't malamig at sariwa pa yung hangin na nalalanghap ko. Kaso nga lang, ewan ko ba kung bakit may makulit na naglalagay ng tinik sa kama ko. Di tuloy ako makatulog nang maayos. Parati na nga akong paikot-ikot para lang makakuha ng maayos na pwesto. Ang dami-dami nang mahihigan kaso yung may tinik pa pinili ko. Nakakainis! Para bang nagsisisi ako na nilagyan ko pa ng tinik yung kama. Nage-experiment kasi ako kaya ko ginawa yun. Kaso sa pagsisisi ko, hihiga ako tapos matitinik pa. Tapos magsisisi ulit tapos matitinik... haaaaay...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kaso, pwede rin naman akong tumayo diba? Pwede ko namang tulungan yung mga pusa't aso tapos palitan yung kama ko. Kaso, sa tuwing naiisip ko pa lang gawin yun, umuulan na. Actually... nagkakaron ng meteor shower. Weird nga eh. Nag-iisip pa lang ako na magbagong buhay, unti-unti nang nahuhulog yung mga bituin sa kwarto ko. Onti na nga lang eh magkakaroon na ako ng sarili kong bulalakaw sa pagbubo nung maliliit na nahuhulog. Ang nakakainis pa, parati na lang bumabaha kapag may ginagawa na ako. Hindi pa naman ako sanay lumangoy. nalulunod na nga ako eh. Ang masaklap pa, hindi lumulutang yung mga bulalakaw na binubuo ko kaya lalo syang pabigat. So paano ba yan? Hindi ko na alam gagawin ko sa ulap at mga bituin para di na sila mahulog. Gusto ko na talga silang hablutin at ibagsak lahat nang matapos na eh...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nababanas na ako! Bakit ba kasi naisipan ko pang tulungan yung mga hayop para lang mabuhay sila nang maayos...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hayop naman talaga oh.&lt;br /&gt;Hayop talaga!&lt;br /&gt;HAYOP!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-116929512477022213?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/116929512477022213/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=116929512477022213&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/116929512477022213'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/116929512477022213'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2007/01/tulong-naman-o.html' title='Tulong naman o...'/><author><name>MobKill</name><uri>http://www.blogger.com/profile/10354657552736236189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://2.bp.blogspot.com/_QaZSLD6Et3g/SeFcakMcwWI/AAAAAAAAAAU/sUIj21Ht8JU/S220/P1070389.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-116671160212115819</id><published>2006-12-21T22:33:00.000+08:00</published><updated>2006-12-21T22:33:23.956+08:00</updated><title type='text'>you say you want a revolution..?</title><content type='html'>You say you want a revolution&lt;br /&gt;Well, you know&lt;br /&gt;&lt;b&gt;We all want to change the world&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;You tell me that it's evolution&lt;br /&gt;Well, you know&lt;br /&gt;We all want to change the world&lt;br /&gt;But when you talk about destruction&lt;br /&gt;Don't you know that you can count me out&lt;br /&gt;Don't you know it's gonna be all right&lt;br /&gt;all right, all right&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You say you got a real solution&lt;br /&gt;Well, you know&lt;br /&gt;We'd all love to see the plan&lt;br /&gt;You ask me for a contribution&lt;br /&gt;Well, you know&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight:bold;"&gt;We're all doing what we can&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;But when you want money&lt;br /&gt;for people with minds that hate&lt;br /&gt;All I can tell is brother you have to wait&lt;br /&gt;Don't you know it's gonna be all right&lt;br /&gt;all right, all right&lt;br /&gt;Ah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ah, ah, ah, ah, ah...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight:bold;"&gt;You say you'll change the constitution&lt;br /&gt;Well, you know&lt;br /&gt;We all want to change your head&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;You tell me it's the institution&lt;br /&gt;Well, you know&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight:bold;"&gt;You better free you mind instead&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;But if you go carrying pictures of chairman Mao&lt;br /&gt;You ain't going to make it with anyone anyhow&lt;br /&gt;Don't you know it's gonna be all right&lt;br /&gt;all right, all right&lt;br /&gt;all right, all right, all right&lt;br /&gt;all right, all right, all right&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;my ears just recently bumped through these waves a few days ago, so I re-included it(along with other beatles  faves) into my playlist.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I kinda see this song to be very relevant today. It actually is saying that we can all do our part for something that the masses want, but we must be careful on up to what extent we are willing to help, since it can also bring out something negative for the solution that we were fighting for...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;just a thought...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I seem very rusty when it comes to writing blogs...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;must be the result of the very unofficial hiatus XD&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-116671160212115819?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/116671160212115819/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=116671160212115819&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/116671160212115819'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/116671160212115819'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/12/you-say-you-want-revolution.html' title='you say you want a revolution..?'/><author><name>Dio</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='27' height='32' src='http://s03.picshome.com/0d1/avatar.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-116608325722525925</id><published>2006-12-14T15:31:00.000+08:00</published><updated>2006-12-20T13:18:08.106+08:00</updated><title type='text'>Hatred</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#ff0000;"&gt;Hatred &lt;/span&gt;is a dangerous emotion, hate itself can destroy countless lives and make them miserable and annoyed. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;It is dangerous because one false word or action can lead to this feeling. In that stage it is where the feelings are cramped inside of a person, and have no idea how to take it out. &lt;span style="color:#ff0000;"&gt;Hatred &lt;/span&gt;is one feeling that's building inside of a person. Comparing to other emotions, &lt;span style="color:#ff0000;"&gt;Hatred&lt;/span&gt; is the one consuming a person's whole being. How can one mere emotion destroy a lifestyle, simple being abused or bullied. Being abused not just physically, but emotionally as well, this are the factors why hatred is a common thing for people who were humiliated and put down by somebody. The day a person associated with this emotion is the day that it changed a person's personality drastically. People who don't/can't fight back or answer back because of groups who are associated with the word "popular" "jocks". &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;In this sense, people who were not associated with this words, were usually called outcasts, weirdos, loners, nerd, geek whatever they call it. So the so called "jocks" "popular" have the power to trample this people, who have done nothing wrong but live their normal lives. So the hate builds up because of this labels. In doing that, it can become a vengeful act because of the selfish things just to put someone down and make them feel inferior.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;This is just a warning for someone who likes bullying or abusing people who doesn't want to fight back.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;This is just an opinion &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-116608325722525925?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/116608325722525925/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=116608325722525925&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/116608325722525925'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/116608325722525925'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/12/hatred.html' title='Hatred'/><author><name>Rauwolfia</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06166715917225011484</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://bp1.blogger.com/_TEt60gxcdsw/SGR-Z0co18I/AAAAAAAAAAg/DVkM6uFFHxo/S220/The_Mad_Hatter_by_scarlet_flame.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-116202498551454989</id><published>2006-10-28T16:33:00.000+08:00</published><updated>2006-10-28T16:49:49.326+08:00</updated><title type='text'>Buhay ay parang ice skating</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:georgia;color:#3333ff;"&gt;Buhay ay parang ice skating&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;paikot-ikot.....&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;color:#33ccff;"&gt;kung saan-saan ka lang pupunta.....&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;color:#006600;"&gt;di mo alam kung paano tumigil o di mo kaya paano gumalaw&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="color:#6633ff;"&gt;bigla ka na lang malalaglag, nahihirapan tumayo..............&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;color:#6633ff;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;sasakit ang katawan &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="color:#ccccff;"&gt;pero minsan masaya rin kasi kahit gaano ka nahirapan sa pag-ensayo&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;color:#ccccff;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;color:#330099;"&gt;masaya ka pa rin lalo na pag natutunan mo na siya at nasanay&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;color:#ff6600;"&gt;parang buhay nasasanay ka, at kapag bumabagsak sinusubukan tumayo&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;color:#ff0000;"&gt;at gawin ang lahat para matutunan pagkakamali na nagawa mo....&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:georgia;color:#cc33cc;"&gt;parang sport lagi pinag-praktisan at habang tumatagal natututo ka at humuhusay.... ^_^&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:times new roman;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:times new roman;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:times new roman;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-116202498551454989?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/116202498551454989/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=116202498551454989&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/116202498551454989'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/116202498551454989'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/10/buhay-ay-parang-ice-skating.html' title='Buhay ay parang ice skating'/><author><name>Rauwolfia</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06166715917225011484</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://bp1.blogger.com/_TEt60gxcdsw/SGR-Z0co18I/AAAAAAAAAAg/DVkM6uFFHxo/S220/The_Mad_Hatter_by_scarlet_flame.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-115819648325417982</id><published>2006-09-14T08:58:00.000+08:00</published><updated>2006-09-14T09:14:43.343+08:00</updated><title type='text'>Ika-9 ng Hulyo</title><content type='html'>Isang gabing pagkalambing-lambing&lt;br /&gt;Ikaw ay yakap ko&lt;br /&gt;Sa loob ng iyong mga bisig&lt;br /&gt;Ayaw nang lumayo&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Naaalala mo pa ba&lt;br /&gt;Ang Awit ng Saya?&lt;br /&gt;Eh ang "Accidentally In Love"?&lt;br /&gt;Kabisado mo pa ba?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ang ihip ng hangin&lt;br /&gt;sadyang nag-iba&lt;br /&gt;Ba't ba ako nandito?&lt;br /&gt;Ngayo'y nag-iisa&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mahirap man tanggapin&lt;br /&gt;Mahirap mang isipin&lt;br /&gt;Hanggang kaibigan na nga lang ba&lt;br /&gt;Ang tingin mo sa akin?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ako ay aminado&lt;br /&gt;Ika'y mahal pa rin&lt;br /&gt;Di na yata mawawala&lt;br /&gt;Itong pigil na damdamin&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa huling pagkakataon&lt;br /&gt;Hayaan mong aking sabihin&lt;br /&gt;Mahal na mahal kita&lt;br /&gt;Nakaraa'y wag mo sanang limutin&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-115819648325417982?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/115819648325417982/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=115819648325417982&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/115819648325417982'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/115819648325417982'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/09/ika-9-ng-hulyo.html' title='Ika-9 ng Hulyo'/><author><name>Belette</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-115778965896223799</id><published>2006-09-09T15:33:00.000+08:00</published><updated>2006-09-09T16:14:18.990+08:00</updated><title type='text'>RPG</title><content type='html'>Dear Japs,&lt;br /&gt;Ilang araw pa lang tayong magkakilala ngunit parang  ang tagal-tagal na nating magkasama. Hinding-hindi ko makakalimutan noong una kitang nakita sa Plaza Calderon. Naka-pula ka noon at may suot pang sunglasses. Maraming babae ang nagnanakaw ng tingin sa'yo. Napatingin din ako sa'yo at ngumiti ka sa akin. Bumulong pa nga sa'yo ang iyong katabi na parang sinasabing may sumisilay sa'yo, at ako yun. Namula ako noon at nahiya. Ngumiti ka sa akin at ngumiti rin ako sa'yo. Hindi ko maipaliwanag ang naramdaman ko noon.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Matapos ang isang linggo simula noong pangyayaring iyon, nagulat ako nang bigla kong nakita sa Friendster ko na in-add mo ako. Hindi ko akalain na ang isang sikat na Tomasinong tulad mo ay pagtutuunan ako ng pansin. Hindi lumilipas ang araw na hindi mo ako papangitiin at papatawanin. Naging bahagi ka na ng aking daily schedule. Papanoorin kita sa iyong mga basketball practices at ako nama'y inihahatid mo sa aming bahay. Itatanggi ko pa bang nag-eenjoy talaga ako kasama mo? Ikaw ang nagturo sa aking ngumiti ulit. Makita ko lamang na ginagaya mo ang mga Smiley stuff toys mo sa iyong kotse eh napapatawa at napapangiti mo na ako. Gusto kitang pasalamatan sa lahat ng nagawa mo para sa akin. Malaki ang utang na loob ko sa'yo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Isang gabi, habang tayo'y nasa kahabaan ng España. May sinabi ka sa akin na talaga namang ikinagulat ko. "I like you," ang sabi mo. Ikaw na sikat, cute, at magaling magbasketball ay may gusto sa akin? Imposible. Hindi na lamang ako napaimik at nagkunwaring wala akong narinig. Inulit mo pa ang iyong sinabi, mas malakas pa nga. Ako'y napatingin sa'yo at tumawa. "Wag kang magbiro ng ganyan. Alam kong gusto mo akong pasayahin pero wag sa ganitong paraan. Hindi effective," ang sabi ko sa'yo. Ika'y tumawa sa naging reaction ko at sinabi mong totoo ang iyong sinabi. Hindi na lamang kita kinausap hanggang sa makarating tayo sa aming bahay. Bumaba ako sa kotse mo na wala man lang paalam. Alam kong mali yun. Pasensya na.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Japs, alam mong kagagaling ko lamang sa isang relasyon. Hindi pa naghihilom ang mga sugat ko. Mahal ko pa rin siya at hindi na mawawala yun. Alam kong magiging unfair ako sa sarili ko pero pinili kong wag mawala ang nararamdaman ko para sa kaniya. Ang pag-ibig na 'to ang siyang nagbibigay-buhay sa akin sa araw-araw. Oo, nakapagmove-on na ako. Tanggap ko na hanggang magkaibigan lang talaga kami. Pero kahit kailan, hindi ko isusuko ang nararamdaman ko para sa kaniya. Hindi man siya katangkaran tulad mo, hindi man siya naglalaro ng basketball tulad mo, hindi man siya sikat tulad mo, pero siya ang sigaw ng puso ko. Pasensya kung medyo napaasa kita. Ganito lang talaga ako sa mga kaibigan ko.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sana maintindihan mo ako.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-115778965896223799?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/115778965896223799/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=115778965896223799&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/115778965896223799'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/115778965896223799'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/09/rpg.html' title='RPG'/><author><name>Belette</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-115717910490150639</id><published>2006-09-02T14:30:00.000+08:00</published><updated>2006-09-03T18:54:33.060+08:00</updated><title type='text'>Cha-Cha or Tango?</title><content type='html'>**The following article was taken from onevoice.org.ph. Do we really need a charter change?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;&lt;center&gt;WE DON'T NEED THE PROPOSED CHARTER CHANGE.&lt;br /&gt;WE NEED REAL CHANGE.&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;(A proposal to address the political impasse)&lt;/center&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;Why we are speaking out now&lt;/b&gt;&lt;/u&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We are a non-partisan movement of citizens who are very concerned about the political developments in our country since EDSA I and more recently in the aftermath of the 2004 elections. We see our country divided when we should be united around peaceful and democratic processes. Many of us have not participated in rallies and demonstrations for or against the President. Some of us have joined street protests. But all of us agree that most of the solutions that have so far been offered to address the political situation appear to serve personal or group interests more than the common good, and even endanger rather than strengthen our democratic institutions. The latest of these "solutions" is the "people's initiative" to shift from a presidential system with a bicameral legislature to a parliamentary system with a unicameral legislature.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For our people, many of whom are poor, it is often not clear how these political alternatives will make a difference in their lives. We are concerned that there is a growing alienation, even distrust, of our democratic institutions and of our national leaders, in and out of government. The future of our democracy itself may be at stake, and it will take all of us, speaking out together, if we are going to be heard.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Our Proposal&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We propose a 5-step process through the following:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Discontinuance of the present "people's initiative";&lt;br /&gt;2. A social reform program now;&lt;br /&gt;3. Elections in 2007 as scheduled, as an indirect referendum, and electoral reform now;&lt;br /&gt;4. If necessary, a constitutional convention (not a "con-ass") after the 2007 elections, and&lt;br /&gt;5. A collective effort to rebuild the trustworthiness of our democratic institutions.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;First, discontinue the present Initiative -- We appeal to the proponents of the people's initiative, especially the President, to please rethink this move. Not only is it questionable as a genuine "people's initiative" but in the context of our current political culture and structure, the kind of parliamentary system being proposed will tend to worsen the concentration of political power in the country.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Legally flawed. The Initiative is a divisive exercise that has very little chance of being legally upheld. The Supreme Court has already said that there is no adequate enabling law to support an Initiative to amend the Constitution. We also share the opinion of legal experts that, even if there were, a drastic overhaul of the political structure of government is a "revision" that is not contemplated by the Constitution as subject to an Initiative.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Based on fallacious and deceptive reasoning. We are told by its proponents that the shift to a parliamentary system will open the doors to political stabilityeconomic prosperity. This despite the lack of conclusive empirical evidence to show that such a form of government is the answer to our specific problems. On the contrary, studies that attempt to explain the complex issue of growth differentials among countries cite government policies as the most relevant factors for the differentials. The form of government, whether parliamentary or presidential, is not indicated as a material factor. There are countries that are doing better or worse than ours which happen to have a parliamentary system.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Moreover, when all the political implications of the proposed shift is examined in the context of the relatively high concentration of political power in Philippine society today, our citizens will come to a disturbing conclusion -- that the shift to the proposed parliamentary system will result in even more power to those who already have it, with the following:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Taking away from the people their power to directly vote for President - and leaving the Parliament to choose the Prime Minister from among themselves;&lt;br /&gt;2. Fusing the Executive and Legislative as well as the two chambers of Congress into a unicameral parliament (to also include cabinet members with a portfolio) thus removing certain systemic checks and balances of the presidential system and resulting in more political domination by the ruling party;&lt;br /&gt;3. Authorizing an Interim Parliament to introduce more amendments (followed by yet another plebiscite), some of which may not even be known to the people today. Once the cha-cha train assumes plenary powers, with something for everyone, it will be difficult to stop. It can even amend the Transitory Provisions themselves and extend its own life and the terms of national and local government officials beyond 2010. Other amendments contemplated intend to:&lt;br /&gt;a) Weaken the Supreme Court, which would remain as the principal check and balance to a powerful parliament, by (i) removing its power and duty to review the sufficiency of the factual basis for declaring martial law, (ii) increasing the vote required to declare unconstitutional a presidential decree or executive order, among others, from a majority to a 2/3 vote, and (iii) removing its power and duty to determine whether or not there has been grave abuse of discretion on the part of any branch or instrumentality of government.&lt;br /&gt;b) Restore the power of the President to declare martial law on "imminent danger" of rebellion -- a phrase which President Marcos used to declare martial law.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Many other claims of the proponents of the Initiative are not borne out by the facts. For instance, the claim that the economic provisions of the Constitution on land ownership, public utilities, natural resources, media and advertising have closed the doors to beneficial foreign direct investment (FDI). Not only has the 1987 Constitution proven to be resilient to the demands of the times but surveys of foreign investors repeatedly show that the critical factors to FDI are infrastructure, human capital, quality of policies and stability of the regulatory framework, peace and order, among others. Nowhere is amending the economic provisions considered among the really critical.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Businessmen proponents say, "if it is possible to do so, because we are opening up the Constitution to amendments anyway, why not?" But introducing amendments just because every other interest group intends to is precisely the reason why we should think more deeply about the consequences of opening up our fundamental law to amendments. It may well be that, because of the entrenched interests of those in power today, the provisions that really help the poor, such as the Social Justice provisions, will be the first victims of an "open season" on amendments.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We are open to a sober review of our Constitution, but we must look at it as something bigger than any individual or group interest, and that nothing can be so urgent as to rush any amendment, much more revision, without fully considering all its implications and consequences.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Second, a social reform program now.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Too many uncertainties and potential dangers are implied by the current hasty efforts to change the constitution. Yet there are real and urgent problems that confront our people on a daily basis. As part of the over-all approach, a social reform program can immediately be undertaken as a constructive bi-partisan effort to move forward Moreover, such a program, gives the greater number of our people, especially the poor, a bigger stake in our democracy, and increases the trustworthiness of our institutions and politicians.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There is nothing in our present system that prevents our national leaders from addressing social reform immediately because the principles are already embodied in Article XIII (on Social Justice) and related provisions of the 1987 Constitution. The components of this agenda, which the Legislative-Executive Development Advisory Council can agree to enact through specific legislation, if necessary, and which all parties can agree to implement as a non-partisan agenda, regardless of who is in power, may include:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Legislation to provide strong safety nets for the poor with market liberalization, which were promised to the people and covered by congressional resolutions but were never legislated nor implemented, especially in the areas of education, health, housing, employment, and food security. Likewise, strict implementation of environmental laws and, with respect to agrarian reform, the provision of support services, especially credit, as well as effective police security to beneficiaries to fulfill the vision of rural development.&lt;br /&gt;2. A serious and sustained campaign against graft and corruption with appointments to and support for the agencies in the forefront of the campaign, such as the Office of the Ombudsman, the Commissions on Audit, Civil Service, and Elections. A transparent and public system of nomination for these positions should be formally instituted.&lt;br /&gt;3. Legislation for greater political empowerment such as amendments to the party-list law to make it possible to reach the 20% representation in Congress of party-list representatives prescribed by the Constitution, the enactment of a law to implement the constitutional provisions on anti-dynasty and sectoral representation in the local sanggunians, the amendment of the absentee voting law to enable wider participation of Filipinos abroad, anti-turncoat legislation, and others.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;At the heart of this program should be an unequivocal orientation towards a better life for all. It must set in place a system that would develop and nurture leaders with a strong sense of the common good, integrity, nationalism, and competence. Pockets of growth and development, especially at the community or local government levels, while good in themselves, can only go so far. These can be made lasting only when supported by a national system that promotes the same values for growth and development, accompanied by justice and equity.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Third, elections in 2007 as scheduled, as an indirect referendum, and electoral reform now.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The 2007 congressional and local elections should be held as scheduled. This is a constitutional mandate.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We do not agree with those who say that there was closure with the dismissal of the impeachment complaint last year. But neither do we agree with those who say that the dismissal has closed the door to any closure. Both miss the point of the accountability system in our Constitution - in a democracy, the terminal point in that system is the vote of its citizens. That is why the holding of the 2007 elections is non-negotiable. And why both the administration and the opposition should work together, if not on anything else, then on electoral reform. A credible 2007 elections can become an indirect referendum on the issue of whether the President should serve her full term, depending on how people choose their congressmen and senators, and how those elected exercise their mandate. Both sides should be willing to trust the people and their judgment as expressed in the election, regardless of the consequences to themselves. That is what democracy is all about.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As regards electoral reform, the presidential adviser on electoral reforms recommended as a priority the "revamp" of the Commission on Elections. That recommendation refers both to the commission itself and to the organization; and to a modernization program that is cost-effective and suitable to the problems of our system, for which the present automation law should be amended.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As a minimum, there must be at least four independent commissioners. Hence the importance of filling the last two vacancies in the Commission with persons of unquestioned integrity and competence. And competence must not be limited to "law". Because elections are more a matter of management, not of law - a fact recognized by the Constitution in requiring that only four of the seven commissioners must be lawyers, including the Chairman. There is an opportunity for the President and the Commission on Appointments, which share responsibility for the quality of the appointees, to strengthen the commission's capability in other disciplines necessary to modernize the system.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This administration should at least provide the conditions for a credible "indirect referendum" in 2007. Beyond that, any drastic overhaul of the Constitution should not take place until the people are convinced that the electoral system is totally trustworthy. Elections is a fundamental building block of any democracy. How can the administration, which has yet to deliver on a promise to modernize the electoral system by the 2004 elections, even talk about changes in the structure of government?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Fourth, if necessary, a constitutional convention (not a "con-ass") after the 2007 elections.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Because of the present climate of distrust and confrontation and the composition of those in political power, the best way to consider the merits of a major revision in our form of government, while allowed to be done by Congress, is through a Constitutional Convention, with a broad representation of Philippine society. And any decision to convene must be preceded by a massive education campaign and national dialogue. This is a process that cannot be rushed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Changes by a "con-ass" will always be suspect. There are various interest groups promoting their own amendments which can be the subject of back-room dealings, political trade-offs, even corruption, because these will involve huge economic or political gains. In that kind of a process, where dealings can be done piecemeal like ordinary legislation and in private, the great majority of the people who are poor, will have no voice. A constitutional convention, on the other hand, is conducted in public and continuous proceedings before the full glare of media and public scrutiny.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Moreover, in the interest of transparency, any major change in political structure must be held after the 2007 elections and should not benefit those presently in power. If, however, there is found to be a need for specific provisions that can qualify as amendment (i.e. a run-off for president, block voting for president and vice-president, amending an economic provision) these can be done by Initiative, for which Congress must first pass an enabling law.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Fifth, a collective effort to rebuild trust in our democratic institutions, our leaders and in ourselves.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Governance is not only about how the president makes decisions or how the resources of a country are managed, it is also about our collective responsibility to solve our problems and meet society needs. Unfortunately, a preoccupation with the fate of one person sometimes distracts us from long-term institution-building.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Presidents come and go; but our institutions are our lifeline to the future. We must restore their trustworthiness and strengthen them. Even when our democracy is not in its best behavior, even when it is cumbersome and time-consuming, our democracy works. But we need to make it work better to make a difference in people's lives.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There are many more ways by which our leaders can help achieve this objective and thereby address the growing distrust of our democratic institutions, for as long as the common good is their primary objective and not political survival, continuance in office, or taking power for its own sake. For our part, we have an open mind to all proposals, including a review and possible amendments to or revision of our Constitution. If our leaders -- in government, in the opposition and in civil society - give us reasons to begin trusting them again, we can also begin to trust in one another and in ourselves as well.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;[i] See for instance studies by Jeffrey Sachs&lt;br /&gt;[ii] Some examples are: liberal interpretation of what constitutes capital for purposes of applying the limit of 40% foreign ownership in certain industries (SEC ruling on PLDT); legally allowed "supermajority" votes on key stockholder decisions (i.e. declaration of dividends); creative financial instruments (i.e. global depositary receipts); leases of up to 75 years on land; legislation like the condominium law on housing and, if passed into law, the proposed condominium law on industrial estates; redefinition of the boundaries of an industry (RA 9136 limits electric utilities to the "wires" business, thus allowing 100% foreign ownership in the generation and supply businesses); making the legal distinction between a franchise and a concession with respect to foreign participation in public utilities; judicial decisions (i.e. Mining Law). Moreover, technological developments have overtaken the "content" issue with respect to the 100% Filipino ownership in media by easy access to foreign programs, and in the case of print media, by the importation of foreign published newspapers or the reprint of foreign content in local newspapers under the freedom of the press provision.&lt;br /&gt;[iii] UNDP definition&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-115717910490150639?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/115717910490150639/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=115717910490150639&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/115717910490150639'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/115717910490150639'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/09/cha-cha-or-tango.html' title='Cha-Cha or Tango?'/><author><name>MobKill</name><uri>http://www.blogger.com/profile/10354657552736236189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://2.bp.blogspot.com/_QaZSLD6Et3g/SeFcakMcwWI/AAAAAAAAAAU/sUIj21Ht8JU/S220/P1070389.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-115063197791944585</id><published>2006-06-18T19:56:00.000+08:00</published><updated>2006-07-15T17:29:49.573+08:00</updated><title type='text'>Filipinos: Customers of Traditions</title><content type='html'>Philippine Psychology according to Wikipedia.org is mainly about the beliefs, customs and traditions of Filipinos. These beliefs involve the values and treatments, medical or not, that we may be continuing up to present-day. These beliefs, unfortunately or not, may stop as we continue to go through time, with much more hope in what technological know-how may bring.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The origins of our customs may be deeply rooted on what our foreign invaders have left for us. Most of them are based on the traditions of both the Americans and the Spaniards. Of course, these customs may have been gone by the time the foreigners have left our country but in the span of time they have stayed here must have let their beliefs linger. Still, we have our own beliefs that remain - protected or not.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We still have the values of yesterday's generations until today. We may not have them for much longer since we have been westernized too much - not only in our beliefs but also in almost everything else. Values that we continue to have are those that make us Filipinos wherever we are. "Pakikisalamuha", "pakikipagkapwa", and "kagandahang-loob" are only a few of what we still have and, for me, should continue to have and cherish. Foreigners would not have these customs embedded in them as much as they are in us. This, I believe, makes us lucky. We may be economically and financially disadvantaged but these beliefs makes us complete, being Filipinos.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Of course, not all of our customs are as virtuous. The Filipino value of "Bahala Na", "Pakikibaka", and "Utang na loob", for me, are a few debatable beliefs we have. The original meaning of the custom, "Bahala na", came from the phrase, "Bathalan na", which means "I will do my best, let God take care of the rest". Although, this belief had become an expression for those who are not ready to do much work, and those who let God handle everything else. This value may or may not be taken care of in Filipinos but it depends greatly on what people do or understand about it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Not only are our values should we cherish or debate on. Traditions are also debatable. If I remember it correctly, there was a documentary in iWitness that was entitled, "Lukayo: Hindi Ito Bastos". After watching that documentary, I could not help but think that Filipinos are getting too westernized even through the Church. Lukayo is a tradition in Laguna that promotes fertility for newly-wed couples - it involves the sexual part of a man. It was part of the documentary that after a priest saw this tradition, he asked the people to stop. For me, this is like killing the Filipino tradition. I wonder much about why the Church would not promote our own tradition. It merely made me conclude that these people, the Spanish-based Church, are killing these traditions because they could not see the beauty of it. Amazingly, the Lukayo's purpose of this tradition is to promote fertility - something the Bible actually says.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Psychology in the Philippines is not the same as I see it in the Western countries. It does not focus much on how the brain works. It focuses more on what people in society do. I guess it focuses more on Social Psychology. It concentrates more on the customs and traditions of the society it is in.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-115063197791944585?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/115063197791944585/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=115063197791944585&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/115063197791944585'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/115063197791944585'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/06/filipinos-customers-of-traditions.html' title='Filipinos: Customers of Traditions'/><author><name>MobKill</name><uri>http://www.blogger.com/profile/10354657552736236189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://2.bp.blogspot.com/_QaZSLD6Et3g/SeFcakMcwWI/AAAAAAAAAAU/sUIj21Ht8JU/S220/P1070389.JPG'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-114750120362454314</id><published>2006-05-13T14:01:00.000+08:00</published><updated>2006-05-13T14:20:03.636+08:00</updated><title type='text'>ang kwento ng isang tamad</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;"Hay naku! Batang ito ubod ng tamad" eto na lang ang laging sinasabi sa akin ng mga tao. Tamad ang laging kinukumpera sa akin, dahil lagi na lang akong nakahiga natutulog o nakikinig ng musika o mag-guhit. Ganun naman palagi, kahit sa pag-aaral kinatatamaran ko rin, ewan nga kung bakit. Ito ang aking kwento, ang buhay ng isang tamad.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;"batang ito! ubod ng tamad, di ka aasenso niyan kung nakahiga ka lang" sabi ni inay&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;" alam ko po yun nay,"&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;" eh yun naman pala kaya ang gawin mo bumangon ka diyan at linisin mo ang bahay, dapat pagdating ko malinis na to. MALINAW?" *sabay pingot sa tenga*&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;"ARAY! nay di mo naman kailangan pingutin ako sa tenga" *sabay haplos sa tenga*&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;"kung di kita gaganyanin di ka tatayo diyan sa kinalalagyan mo kaya, tayo at linis na ng bahay"&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;"hay opo" *sabay tayo kuha ng gamit panglinis at linis na ng bahay*&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;"Pagdating ko dapat maayos na tong bahay"&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;"opo" *linis ng bahay*&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;pagdating ni inay&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;"wow anak ang linis ng bahay"&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;"siyempre ako pa, dapat malinis" *ngiti na abot sa tenga* tapos pumunta si inay sa mga lugar and sinuri ng mabuti kung malinis ang bahay&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;"aba anak, malinis, teka lang may kukunin lang ako sa cabinet" &lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;"HA! CABINET! uhh nay mamaya mo na kunin yung bagay na yun" *sabay takbo sa cabinet* *sabay sandal sa pintuan ng cabinet*&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;"ano ka ba anak, ibibigay ko yun sa tita mo kailangan niya" *pilit binubuksan ang pinto ng cabinet*&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;" nay ako na lang ho, baka pagod kayo" *sabay sandal ng madiin sa pinto ng cabinet*&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;" hay naku anak, okay lang ako, at isa pa kailangan *hila sa pinto ng cabinet* kong *hila ulit* ibigay sa tita *hila ulit* mo yung gamit na hiniram ko" &lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;"nay bukas na lang *sabay sandal sa pinto ng cabinet* &lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;"ano ka ba! umalis ka na diyan" *sa wakas nabukasan na yung pintuan at.....*&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;strong&gt;ayoko ng magsulat tinatamad na ko *tawa ng todo* &lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-114750120362454314?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/114750120362454314/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=114750120362454314&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114750120362454314'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114750120362454314'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/05/ang-kwento-ng-isang-tamad.html' title='ang kwento ng isang tamad'/><author><name>Rauwolfia</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06166715917225011484</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://bp1.blogger.com/_TEt60gxcdsw/SGR-Z0co18I/AAAAAAAAAAg/DVkM6uFFHxo/S220/The_Mad_Hatter_by_scarlet_flame.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-114620685801225214</id><published>2006-04-28T14:39:00.000+08:00</published><updated>2006-04-28T14:47:38.023+08:00</updated><title type='text'>Bananas in Pajamas</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic;"&gt;*May gumagamit ng kompyuter kaya old school muna ako. Haha. Edit na lang maya-maya o kung kailan man ako makapag-blog.*&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ako ngayo'y nanunuog ng "Bananas In Pajamas". Ito ay isang programa tungkol sa dalawang saging na nagsasalita at nakasuot ng pajama. Mayroon silang mga kaibigang oso at daga na nagkapagsasalita rin. Matagal ko nang pinapanuod ang programa na ito kahit hindi tulad ng ibang programang pambata, hindi ito nagdudulot ng kahit anong aral na pang-eskwela.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hindi pangkaraniwan ang programa na ito. Dito lang ako nakakita ng isang daga, tatlong oso at dalawang saging na kasinlaki ng tao at nagsasalita nang hindi gumagalaw ang mga labi. Siguro'y nilagyan nila ng kahihiyan ang mga nilalang na ito at binigyan sila ng damit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ang pangalan ng dalawang saging ay B1 [B-one] at B2 [B-two]. Nakasulat ang kanilang pangalan sa pajama nila kaya't hinding-hindi sila maipagpapalit sa isa't isa. Siguro'y naubusan sila ng damit kaya pajama na lang ang nakayanan nilang isuot. Hindi ko alam ang kasarian ng dalawang saging kaya't hanggang ngayo'y pinag-iisipan ko pa rin. Tatlo namang ang mga oso. Isang lalaki at dalawang babae - sina Morgan, Amy at Lulu. Sa iisang bahay lamang sila nakatira na kung saan kusina, hapag-kainan at sala lamang ang mayroon. Ang nag-iisang tindero sa kanilang lugar ay si Rat. Isa siyang daga na mukhang kinapos sa pangalan. Kakaiba rin ang tindero na ito sapagkat hindi siya tumatanggap ng pera sa mga bagay na itinitinda niya. Ang titolo na ibinigay sa kanya ng kanyang mga kasama ay "Rat in the Hat". Saan ko nga ba narinig iyon?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;May isa pang kakaiba na ito. Tuwing magkakaroon ng ideya ang dalawang saging, mag-uuntugan sila'y magsasabi ng,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;blockquote&gt; "Are you thinking what I'm thinking?&lt;br /&gt; [Naiisip mo ba ang naiisip ko?]&lt;br /&gt; I think I am, B1/B2!&lt;br /&gt; [Sa tingin ko nga, B1/B2!]&lt;br /&gt; It's (insert idea here) time!&lt;br /&gt; [Oras na para sa (ideya nilalaan dito)!]"&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Siguro nga'y nakalilikha ng ideya ang pag-untog ng sarili sa ibang tao. Ngunit, bakit sumasakit lamang ang ulo ko sa tuwing gagawin ko ito? Minsan pa'y napapagalitan ako?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Isa pa sa mga kakaiba sa programang ito ay ang awitin sa simula nito. Ito ang mga katagang kapansin-pansin:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;blockquote&gt; "Bananas in Pajamas are coming down the stairs&lt;br /&gt; [Ang mga saging sa pajama ay bumababa ng hagdan]&lt;br /&gt; Bananas in Pajamas are chasing Teddy Bears&lt;br /&gt; [Ang mga saging sa pajama ay humahabol ng mga oso]"&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ngayon, bakit hinahabol ng mga sagin ang mga oso? Nagpapasalamat na lamang ako at hindi mga tao ang hinahabol ng mga saging na ito. Siguro'y kung ganoon nga ang nangyari, ito na ang sinasabi nilang "Revenge".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Siguro nga'y may mapupulot na aral sa programa na ito. Una, huwag matakot sa mga saging, oso at daga na kasinlaki ng tao, nagsasalita at nakasuot ng pajama at mga damit. Pangalawa, huwag gayahin ang lahat ng nakikita sa telebisyon. Maaari itong magdulot ng sakit sa ulo at sama ng loob para sa mga tao sa paligid. Kung mag-iisip ng ideya, huwag itong isigaw sapagkat magagalit lamang ang mga kapitbahay sa lakas ng boses mong sumigaw. Pangatlo, huwag matakot sa mga saging na humahabol ng oso sapagkat maaaring nais lamang nitong makipag-kaibigan. Magdala rin ng ipoprotekta sa sarili sa mga pagkakataong hindi iyon ang layunin ng mga saging. Higit sa lahat, ang pinakamagandang aral na mapupulot sa programang ito'y manuod na lamang ng Batibot sa halip ng mga programa sa galing sa ibang bansa at maaaring iba ang matutunang leksyon ng mga bata at batang-isip.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;*Ayan, tapos na ang programa. Mamaya ko na lamang itutuloy ang pagsusulat. Mag-iisip muna ako ngayon ng ideya para gawing artikulo.*&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-114620685801225214?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/114620685801225214/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=114620685801225214&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114620685801225214'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114620685801225214'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/04/bananas-in-pajamas.html' title='Bananas in Pajamas'/><author><name>MobKill</name><uri>http://www.blogger.com/profile/10354657552736236189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://2.bp.blogspot.com/_QaZSLD6Et3g/SeFcakMcwWI/AAAAAAAAAAU/sUIj21Ht8JU/S220/P1070389.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-114407508532078018</id><published>2006-04-03T21:42:00.000+08:00</published><updated>2006-04-03T22:44:03.406+08:00</updated><title type='text'>Mga Kuwentong Pag-ibig [Unang Yugto]</title><content type='html'>Eto na naman ako. Nagbabalik para sa aking mga kuwento tungkol sa pag-ibig.&lt;br /&gt;*Upo. Labas ng yosi. Sindi. Hithit.*&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Haha! Heto na naman ako sa mga kabaliwan ko. Ni ako nga mismo, hindi ko puwedeng sabihin na suwerte ako sa pagkakaroon ng relasyon. Parang lagi na lang ako ginagago ng mga pesteng lalakeng yan.&lt;br /&gt;[Tsk tsk. Fuck]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yung una kong boyfriend? Haha! Walang kuwenta! Totoo! Kumbaga naging boyfriend ko lang siya sa text, sa cellphone. Para akong nagsubscribe sa mga virtual boyfriends na inaadvertise sa mga teen magazines. Napaka-sweet sa pagsesend ng mga messages pero kapag personalan na, hindi ka niya lalapitan, hindi ka niya babatiin, hindi ka niya kakausapin. Ni hindi ka nga niya titignan eh! Bakasyon noon nung naging kami. Naging busy siya sa paglalaro niya ng basketball. Kasali kasi siya sa liga. Kaya ayun. Nawalan siya ng panahon sa "pagtetext" sa akin. Haha! Ayan na naman ang pagtetext na yan. At kung sa text ko siya sinagot, siyempre sa text din ako makikipagbreak sa kaniya! Di ko na natiis ang pagiging sobrang torpe niya kaya nakipagbreak na ako.&lt;br /&gt;[Eh sira ka pala eh! Alam mo naman pala na ganun ang ugali niya, bakit mo pa sinagot?]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In fairness dun sa una kong boyfriend, naging mabait siya saken kahit nasaktan siya sa pakikipagbreak ko sa kaniya. Magkatropa kasi kami kaya wala siyang magawa kundi patawarin ako. Naging magkaibigan pa rin kami at nagkakaasaran pa nga paminsan-minsan. At dahil sa kaniya, napalapit ako sa isang pang katropa namin. (...na naging pangalawa kong boyfriend.)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Haha! Itong kasunod? Naku! Siya ang pinakamatagal kong naging boyfriend. Marami kaming pinagdaanan nito. Hindi matatapos ang isang araw na hindi kami nagaaway o nagkakatampuhan. Ilang beses rin kaming nagbreak. Siguro mga bente. Oo. Ganun kami ka-incompatible. Ewan ko ba kung bakit ko naging boyfriend yun. Pero sa totoo lang, minahal ko siya. Oo. Kahit niloko niya ako. Nagkaroon siya ng "bestfriend" na babae. Nasa Maynila ako nung mga panahong yun kaya hindi ko alam kung ano ang nangyayari. Ilang beses siyang nagsinungaling sa akin. Buti na lang at meron akong kaibigan na nagsabi saken na lagi silang magkasama at sobrang sweet pa! Mga unang linggo yata nung 4th year ko sa hayskul nung nakipagbreak ako sa kaniya. Hindi ko na kasi matiis. Harap-harapan na niya akong niloloko. Sabi niya nagbago na daw ako. Hindi na daw niya ako maabot. Sus. Unang linggo pa lang yun at wala pa akong trabaho sa council! Gago! In short, nakipagbreak ako sa kaniya, tangay-tangay ang isang bagay na pinakaiingat-ingatan ko.&lt;br /&gt;[O diba? Nauuso na ang mga salitang paulit-ulit. &lt;--Tulad nito]&lt;br /&gt;[Simula noong nangyari ito, hindi na ako masyadong naniniwala na puwedeng maging magbestfriend ang isang lalake at babae. Nauuwi lang kasi ito sa isang masaklap na trahedya.] *Kuha pa ng isang yosi. Sindi. Hithit.* &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tsk tsk. Ilang linggo lang ang nakalipas simula nung nakipagbreak ako sa pangalawa kong boyfriend, may nakilala na naman akong bago. Kabaligtaran siya ng 2nd boyfriend ko. Mabait siya. Hindi yung bait-baitan lang tulad nung pangalawa. Hindi ko alam kung paano niya nagawa yun pero mabilis niyang nahilom ang sugat mula sa previous relationship ko. Yun ay dahil na rin siguro sa mga dasal niya. Oo. Isa siyang spiritual na tao. Matangkad, maganda ang boses, kalbo. Aba! Nasa kaniya ang mga gusto ko sa isang lalake! Kasama siya sa choir sa parokya nila. Isang officer ng Student Council ng kanilang paaralan. Matalino, masipag at mapagmahal na anak. Ngunit ngayon, binabawi ko na ang 3rd sentence sa paragraph na ito. Katulad rin pala siya ni 2nd bf. Manloloko! September 11, 2004. Nasa school niya ako noon dahil naging emcee ako sa isang youth gathering. Pinuntahan niya ako doon at kinausap. Dinala niya ako sa canteen nila at dun siya nakipagbreak. Oo! Siya ang nakipagbreak! Hindi pa nakuntento ang loko, sinundan pa ako hanggang sa Megamall! Gusto niya akong kausapin pero hindi na ako pumayag dahil masyadong masakit ang mga pangyayari. [Yuck!] Ewan ko ba sa kaniya pero sinundan pa rin niya ako hanggang makarating ako sa bahay namin. At hanggang sa YM, hindi pa rin ako tinigilan! At ang dahilan niya sa pakikipagbreak? Akala niya mahal niya ako. Ginamit lang niya ako para makalimot siya sa isang babaeng minahal niya simula noong 15 years old pa lang siya. Take note: 19 years old na siya nung naging boyfriend ko siya. Ibig sabihin nun, 4 na taon na siyang nanloloko ng mga babae. At isa ako sa mga tatanga-tangang biktima niya.&lt;br /&gt;[Bakit ba hindi niya ako tinigilan noong mga panahong yun? Nakikipagbreak ba talaga siya o nakikipag-ayos? Ewan.] &lt;br /&gt;[Sa lahat ng mga naging relasyon ko, ito ang pinakamaikli. Pero ito ang pinakamatagal kong nakalimutan.]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dito na nagtatapos ang aking mga kuwento tungkol sa mga naging relasyon ko. Pero hindi dito nagtatapos ang aking mga kuwentong pag-ibig.&lt;br /&gt;*Ubo ubo. Kuha pa ng isang yosi. Sindi. Hithit.*&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ewan ko ba kung bakit kailangan ko pang ikuwento ang nangyari sa 3 ex-boyfriends ko. Eh hindi naman talaga sila dapat kasali dito. Hindi sila ang bida dito. Kundi ang susunod...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;Abangan ang susunod na kabanata...&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-114407508532078018?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/114407508532078018/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=114407508532078018&amp;isPopup=true' title='11 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114407508532078018'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114407508532078018'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/04/mga-kuwentong-pag-ibig-unang-yugto.html' title='Mga Kuwentong Pag-ibig [Unang Yugto]'/><author><name>Belette</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>11</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-114285053727338892</id><published>2006-03-20T18:21:00.000+08:00</published><updated>2006-03-20T18:28:57.473+08:00</updated><title type='text'>Silid-Aralan</title><content type='html'>Pulong.&lt;br /&gt;Aklat.&lt;br /&gt;Upuan.&lt;br /&gt;Katapat.&lt;br /&gt;Titig.&lt;br /&gt;Tawa.&lt;br /&gt;Ngiti.&lt;br /&gt;Saya.&lt;br /&gt;Dibdib.&lt;br /&gt;Naninikip.&lt;br /&gt;Pag-ibig?&lt;br /&gt;Di pa maaari.&lt;br /&gt;Galak.&lt;br /&gt;Tuwa.&lt;br /&gt;Sa wakas,&lt;br /&gt;Ako'y masaya na. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Takot.&lt;br /&gt;Pangamba.&lt;br /&gt;Alisin mo sana.&lt;br /&gt;Hawakan mo&lt;br /&gt;ang puso ko.&lt;br /&gt;Ito'y sa'yo na.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salamat.&lt;br /&gt;Mahal din kita.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-114285053727338892?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/114285053727338892/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=114285053727338892&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114285053727338892'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114285053727338892'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/03/silid-aralan.html' title='Silid-Aralan'/><author><name>Belette</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-114212781719420801</id><published>2006-03-12T09:04:00.000+08:00</published><updated>2006-03-12T09:43:38.860+08:00</updated><title type='text'>Pag-ibig sa Bukid</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: right;"&gt;Muling bumuhos ang sagradong luha&lt;br /&gt;ng puso kong binabagyo ng iba't-ibang damdamin.&lt;br /&gt;Ibinulong sa akin ng hanging masalimuot&lt;br /&gt;ang mga pagdurusa ng nakaraan.&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;Sariwa pa sa aking alaala ang gabing iyon.&lt;br /&gt;Ginahasa mo ako ng iyong huwad na pag-ibig.&lt;br /&gt;Pinaniwala.&lt;br /&gt;Pinaasa.&lt;br /&gt;Pinakilig sa bawat dampi ng iyong mga kamay sa akin.&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;&lt;br /&gt;Binasbasan ng libu-libong paru-paro&lt;br /&gt;ang bawat yakap mo sa akin.&lt;br /&gt;Nagpupumiglas ang bawat damdaming&lt;br /&gt;sa iyo lamang nakalaan.&lt;br /&gt;Ngayon, ako'y nangungulila at nagpupumilit&lt;br /&gt;na burahin ka sa aking puso't isipan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;Hanggang kailan ba ako mananatiling ganito?&lt;br /&gt;Uupo na lang ba sa sulok?&lt;br /&gt;Magmumukmok?&lt;br /&gt;O dapat ko bang harapin ang bukas&lt;br /&gt;at hugutin mula sa alabok ang bagong lakas?&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-114212781719420801?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/114212781719420801/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=114212781719420801&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114212781719420801'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114212781719420801'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/03/pag-ibig-sa-bukid.html' title='&lt;center&gt;Pag-ibig sa Bukid&lt;/center&gt;'/><author><name>Belette</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-114208406934039277</id><published>2006-03-11T21:14:00.000+08:00</published><updated>2006-03-11T21:34:29.366+08:00</updated><title type='text'>isang katotohanang panlipunan</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;TAE&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dumi.&lt;br /&gt;Mabaho.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pinandidirian.&lt;br /&gt;Iniiwasan,&lt;br /&gt;nilalayuan,&lt;br /&gt;‘di-pinapansin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nakakalat?&lt;br /&gt;Gawang paraan,&lt;br /&gt;solusyunan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walang papansin?&lt;br /&gt;Walang makikialam?&lt;br /&gt;Titingnan,&lt;br /&gt;hahayaan lang?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Karumihan, kabahuan&lt;br /&gt;sa mundo!&lt;br /&gt;Tae’y mananaig.&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt; &lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;*ang naturang tula ay nalathala  na sa isang pahayagang pang-kolehiyo.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt; &lt;/div&gt; &lt;/div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-114208406934039277?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/114208406934039277/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=114208406934039277&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114208406934039277'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114208406934039277'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/03/isang-katotohanang-panlipunan.html' title='isang katotohanang panlipunan'/><author><name>bluegrey</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00394857561157020381</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='21' height='32' src='http://2.bp.blogspot.com/-L_oewHFLDYg/TpqlMIdF5wI/AAAAAAAAB8w/BrvTnxS1MEQ/s220/309809_10150298033126898_537661897_8596457_996638591_n.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-114169335395553030</id><published>2006-03-07T08:46:00.000+08:00</published><updated>2006-03-07T09:03:56.223+08:00</updated><title type='text'>Bakit Artikulo?</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;Bakit kailangan pa ng Artikulo?&lt;br /&gt;Mayroon namang sariling blog.&lt;br /&gt;Bakit kailangang may itago?&lt;br /&gt;Wala namang masamang magbunyag&lt;br /&gt;Ng mga emosyon&lt;br /&gt;Ng mga opinyon&lt;br /&gt;Ng mga saloobin&lt;br /&gt;Ng mga hinanakit.&lt;br /&gt;Bakit kailangan pa dito?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mayroong mga ilang bagay na hindi mo kayang sabihin sa sarili mong blog.&lt;br /&gt;Kaya heto ang Artikulo,&lt;br /&gt;Tumutulong upang maibahagi mo ang iyong puso&lt;br /&gt;Sa mga taong nangangailangan ng lakas.&lt;br /&gt;Malay mo, ang iyong Artikulo&lt;br /&gt;Ay makasagip ng isang buhay.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-114169335395553030?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/114169335395553030/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=114169335395553030&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114169335395553030'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114169335395553030'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/03/bakit-artikulo.html' title='Bakit Artikulo?'/><author><name>Belette</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-114041718242124051</id><published>2006-02-20T14:30:00.000+08:00</published><updated>2006-02-20T14:33:02.433+08:00</updated><title type='text'>ANINO</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#ffffff;"&gt;Ano ang ugali ng aking anino?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#ffffff;"&gt;Masaya rin kaya siya kapag ako ay masaya?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#ffffff;"&gt;Malungkot din kaya siya kung ako ay malungkot?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#ffffff;"&gt;Hindi ko pa siya kilala, &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#ffffff;"&gt;ngunit alam ko na ginagaya niya ang bawat galaw ko.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#ffffff;"&gt;Isa siyang mangagaya at wala yatang sariling pagiisip.&lt;br /&gt;Laging sumusunod sa sinasabi ko,&lt;br /&gt;o ng ibang tao.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#ffffff;"&gt;Ano kaya ang itsura niya?&lt;br /&gt;Itim lamang ang nakikita ko.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#ffffff;"&gt;Bakit kapag sa liwanag ko lamang siya nakikita?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#ffffff;"&gt;Sa dilim ay hindi ko nakikita ang kanyang mga bakas?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#ffffff;"&gt;Nung kailangan ko ng kasama,&lt;br /&gt;Iniiwan niya naman ako?&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#ffffff;"&gt;Subalit,&lt;br /&gt;kung sa liwanag naman,&lt;br /&gt;ay lagi ko siyang nikikita.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#ffffff;"&gt;Bakit siya lagging nasa likuran ko?&lt;br /&gt;Naroon kung saan ako magpunta.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="color:#ffffff;"&gt;Pero kung pagmamasadan kong maigi,&lt;br /&gt;ako pala ang sarili mong anino.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-114041718242124051?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/114041718242124051/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=114041718242124051&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114041718242124051'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/114041718242124051'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/02/anino.html' title='&lt;center&gt;ANINO&lt;/center&gt;'/><author><name>SiLvErBoW</name><uri>http://www.blogger.com/profile/15633644238423699985</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://i35.photobucket.com/albums/d163/silverbow18/arawnanaman.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113953928914157785</id><published>2006-02-10T10:39:00.000+08:00</published><updated>2006-02-10T10:41:29.153+08:00</updated><title type='text'>On self-pity...</title><content type='html'>I've always been surrounded by a lot of GREAT people. Yes, great. Not good. Not bad. Great people.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I've always been jealous of their greatness. Their beauty. Their excellence in whatever they feel like doing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I never thought of myself as great. Yes, I was good. Yes, I knew I could do anything I want to do... but never master any of it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As someone has always told me, I am a jack of all trades, master of none.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;How can I then live a normal life if I can't even master one skill? One talent? One... concept, even.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I have friends who write as if it's their life's work but master another...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I have friends who can draw, paint and do ART as if... it was their life's passion...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I have techno-geek friends who know how to use software I can't even dream of having in my crappy computer...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I'm studying an Animation course... but what do I know about it?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I watch cartoons but that was just about it. I can't do animation like Walt Disney or Nickelodeon approved! What good am I to study this course if I'm to have competition to a great extent?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I'm not saying I'm worthless... I'm just saying that I want to master a skill. I don't want to be a jack of all trades. I want to master something... anything.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I can't cook. Clean. Draw. Write. Fiddle with techno-stuff.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;All I'm good for is.......&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I can't think of anything...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What good am I?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Will I stay as a student, jobless?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Will I stay as a girlfriend who whines a lot but does nothing?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I don't want your advice. I don't want your sympathy. All I want is a realization... and I don't want it from you.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I've seen too much hypocrisy... yeah... probably that's it...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113953928914157785?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113953928914157785/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113953928914157785&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113953928914157785'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113953928914157785'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/02/on-self-pity.html' title='On self-pity...'/><author><name>MobKill</name><uri>http://www.blogger.com/profile/10354657552736236189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://2.bp.blogspot.com/_QaZSLD6Et3g/SeFcakMcwWI/AAAAAAAAAAU/sUIj21Ht8JU/S220/P1070389.JPG'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113795848054940305</id><published>2006-01-23T03:25:00.000+08:00</published><updated>2006-01-24T04:11:00.793+08:00</updated><title type='text'>Sa Bisperas ng Ating Unang Anibersaryo</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Mahal kita pero di mo lang alam..."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nagbabakasakaling mabanggit sa'yo ang tunay na damdamin.&lt;br /&gt;Ako yata'y baliw na, mali-mali ang mga hangarin.&lt;br /&gt;Lalim ng utak mo'y pinipilit kong sisirin.&lt;br /&gt;Ano nga ba ako sa'yo? Ikaw rin ba'y may pagtingin?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ikaw ay tigilan ko na, sabi ng iba&lt;br /&gt;Eh ano bang magagawa ko? Ika'y mahal ko na!&lt;br /&gt;Ang puso ko'y di na patitinag kahit anong sabihin nila.&lt;br /&gt;Dala-dala ko na yata ito hanggang sa aking pagtanda.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Isang araw sa buwan ng Enero&lt;br /&gt;Buong magdamag ay magkausap tayo&lt;br /&gt;Bigla na lang natigil ang aking mga kuwento&lt;br /&gt;Hindi nagtagal bigla kong napagtanto:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Damdaming pigil kailangan ko nang sabihin&lt;br /&gt;Hindi ko naman hangad na ako ay iyong mahalin&lt;br /&gt;Kaya laking gulat ko nang iyong banggitin,&lt;br /&gt;"Huwag kang mag-alala, ang nadarama ko'y gayun din."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Mahal kita. Ngayon ay alam mo na."&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113795848054940305?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113795848054940305/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113795848054940305&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113795848054940305'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113795848054940305'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/01/sa-bisperas-ng-ating-unang-anibersaryo.html' title='Sa Bisperas ng Ating Unang Anibersaryo'/><author><name>Belette</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113781227870078544</id><published>2006-01-21T10:53:00.000+08:00</published><updated>2006-01-21T10:57:58.710+08:00</updated><title type='text'>ang pagbabalik ng puting kawal</title><content type='html'>kasama ang mga mamemelikula, kami ay bumuo ng bagong nasaan.&lt;br /&gt;subali't patuloy ang pagaandar ng oras,&lt;br /&gt;nawawalan na kami ng oras.&lt;br /&gt;hindi ko na alam ang gagawin&lt;br /&gt;noon, mas simple, mas mabilis. hindi ko inaasahan.&lt;br /&gt;ngayon, mas komplikado, lahat alam ang gagawin,&lt;br /&gt;lahat alam kung ano ang maganda.&lt;br /&gt;mas mahirap matapos ng mabilis, mas pinapaganda.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dumilim na, di ko na talaga alam, sabi ko, reshoot nalang.&lt;br /&gt;o sige.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;sa gitna ng tensyon, sa loob ng jeep,&lt;br /&gt;apat na puting kawal ang dumating.&lt;br /&gt;pamilyar sila, kilala ko nga.&lt;br /&gt;ang isang kawal ay malapit sa aking kaibigan. siya.&lt;br /&gt;sabi ko sa kaibigan ko, paisa nga.&lt;br /&gt;muli akong nakipagsapalaran ng sandalian sa puting kawal.&lt;br /&gt;isang hinga lang, nabawasan ang tensyon.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;pagdating sa dbtc, muli kong hinanap ang puting kawal.&lt;br /&gt;ngunit, wag nalang. kami ay kumain ni kaibigan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;kinabukasan, hinanap ng katawan ko ang puting kawal.&lt;br /&gt;nyek, astig. ay joke. ang panget,sabog ako,&lt;br /&gt;kasi hinahanap ko si puting kawal.&lt;br /&gt;buong araw, sabog, bagsak.&lt;br /&gt;kinailangan maglakad upang mawala sa isip.&lt;br /&gt;pero gusto ko pa rin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;hanggang ngayon, sabog ako, bagsak, kasi hinahanap ko si&lt;br /&gt;puting kawal&lt;br /&gt;kaibiganin ko nalang kaya sya?&lt;br /&gt;masaya yun, parating may usok.&lt;br /&gt;naks, special effects.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;yosi muna tayo? ...ulit?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113781227870078544?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113781227870078544/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113781227870078544&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113781227870078544'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113781227870078544'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/01/ang-pagbabalik-ng-puting-kawal.html' title='ang pagbabalik ng puting kawal'/><author><name>jav</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113724234665954149</id><published>2006-01-14T20:29:00.000+08:00</published><updated>2006-01-30T21:07:10.826+08:00</updated><title type='text'>...ibon mang may layang lumipad...</title><content type='html'>On a really confusing day in my unfathomable reality, I tried to observe the different phenomenon and events in this world. Things such as my homeland’s squalid state and the people who settled with mediocrity. I hope I learned something from my observations…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;My homeland’s history according to me…&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Philippines, a country that used to have its own religion, leaders, beliefs and identity. Then the Spaniards came and colonized our country. We were treated like animals, we were degraded in our own country, as if we were slaves of our visitors. Then because of the Treaty of Paris, we were bought by the Americans from the Spaniards… we were like manufactured goods. Emilio Aguinaldo thought we were independent… and so did our ancestors but if they can predict the future, maybe they would know we're not. Then because of Hitler’s undeniable talent in oration, he convinced the Germans and other countries like Japan to colonize. The world was divided. Japan, a country who used to be power hungry, went to the Philippines disguised as our friends but it was only a scheme that they used. They brutally murdered our countrymen as if they were slaughtering animals. We fought. We won. Or so we thought.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;People who thought that our country was worth dying for wasted their precious lives for our country’s sake. These people are those who acquired great sense of nationalism and patriotism. Jose Rizal, Andres Bonifacio, and Melchora Aquino are only few names of the people who truly cared for our country. Let us thank them… we wouldn’t be what we are right now without them.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then the late dictator, Ferdinand Edralin Marcos made history. Like Hitler a very strategic and intelligent human being. Another prominent orator. The regime of Ferdinand Marcos was somewhat beneficial and detrimental to our country. He declared Martial Law on the 21st of September 1972. This act and the rest that goes with it prompted the EDSA Revolution in 1986, the REAL and ONLY People Power. Marcos was ousted. Cory won the mock election. Then Ramos won for presidency after Cory’s term. Then Joseph the 13th president had gone through an unfinished impeachment trial and GMA, the vice-president, took over as acting president. Erap never resigned, just for the record. After 3 years she vied for presidency as an incumbent president and went head to head with Fernando Poe Jr. Then in June 2005 a wiretapped conversation between GMA and a COMELEC official, allegedly Virgilio Garcillano, was exposed to the public by Ignacio Bunye, the president’s press secretary.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The “president” had been taking part in a lot of controversies… the wiretapped conversation, the jueteng scandal wherein her husband and eldest son were suspected of committing. A lot of Senate and Congress trials and debates went on and on 24/7 and it came to a point when they didn’t even sleep just to vote YES or NO.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It’s sad really when we see our country divided. Ms. President is calling for national unity which I think would be highly improbable if she would remain in her office. The dollar rates are improving, yes that’s true… but more than half of the Filipino people are unemployed and can’t even eat 3 meals in a day. Where’s the improvement there? Doesn’t the president notice the condition of the people she is supposed to be serving and she calls herself an economist? Isn’t she feeling guilty that more than half of the people she’s serving are living on the streets with no food to eat and she is living in a palace with caviars and expensive champagnes being served to her in one of her meals? She is obliged to serve us… she’s the president… and we are not obliged to serve her.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And now… she would be extending her term… yes… for a parliamentary form of government. I agree with the parliamentary form of government in our country... but with the same people in the seats in the parliament, I’d rather have a military takeover. Speaking of the military… they should serve us not the president.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Most of the things happening in our country aren’t good. We have erroneously set our priorities. We are still slaves up to now… not by foreigners but by ourselves. If our heroes were alive right now… they would have cursed us with all their might. Isn’t it sad that what they fought for became somewhat useless because of our power hungry attitude? I wonder why we Filipinos love seeing and watching other Filipinos fall… Why not help them stand up rather than watch them fall and laugh at them. What happened to the hospitable Filipino?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We need to change… and that change should take place right now. I know we can do it… we have lots of guts and talents within us. We shouldn’t be scared to show the world who we are. We still don't know what our future would be like but there's one thing I know... it depends on us, Filipinos.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;“Ang kanser ng lipunan ay dapat ng gamutin bago pa ito unti-unting lumala at kumalat." –Jose Rizal.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113724234665954149?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113724234665954149/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113724234665954149&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113724234665954149'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113724234665954149'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/01/ibon-mang-may-layang-lumipad.html' title='...ibon mang may layang lumipad...'/><author><name>Janelle</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/-eQnkr8S3nQ8/TnZgMAawB3I/AAAAAAAABMw/8pXgjPmkqdI/s220/photo%2Bcopy.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113713896192803272</id><published>2006-01-13T15:59:00.000+08:00</published><updated>2006-01-13T16:02:38.090+08:00</updated><title type='text'>Pedophilia...</title><content type='html'>&lt;img alt="Image hosting by TinyPic" src="http://tinypic.com/k46qva.jpg" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Bakit my mga taong gumagawa nito?&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Si "A" ay dalawang taong gulang at merong napagandang mata. Ang nanay ay nagtratrabaho sa night club bilang isang hostes. Gabi Gabi siyang iniiwan ng nanay nya sa Lola niya na merong kalaguyo.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Isang araw, nakita nila ang batang may ginagawang malaswang bagay na hindi ginagawa ng mga batang mura ang edad na katulad niya, hinahawakan niya ang sarili niyang ari. Nagulat ang kangang nanay at siya ay ginulpi. Nagtanong sa lola ang nanay, kung bakit ginagawa ng bata yun, maari daw ang dahilan ay marumi ang kanyang ari at nangagati lamang. Ngunit, ang pangyayari ay naulit ulit. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Ang sabi ng bata sa katulong " &lt;strong&gt;&lt;em&gt;Si tito robie ( live-in partner ng lola") kini-kiss ako dito( tinuro ng bata ang labi, ang dede, at ang ari)".&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt; Umiyak ang nanay at tinanong "Ilang beses ginawa, anak", ang sagot ng bata &lt;em&gt;&lt;strong&gt;" dameng beses , mommy". &lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;Dahil wala na siyang magawa, hindi na niya mahahanap ang lalaking kalaguyo ng nanay niya. Pati pag luha ay wala ng magagawa. Komunsulta sila sa doktor, at kinompirma na ang bata ay nagalaw na.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;Awa sa bata na walang muwang na may dungis na ang pagkatao. Pighati naman para na ina, at&lt;span style="font-size:180%;"&gt; Galit sa taong gumawa nitong &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;krimen na ito&lt;/span&gt;. &lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;"&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Pag buhay sana ang sinira, ay buhay din kapalit." &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113713896192803272?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113713896192803272/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113713896192803272&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113713896192803272'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113713896192803272'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/01/pedophilia.html' title='Pedophilia...'/><author><name>C A N D I C E</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17864433787352859861</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://bp0.blogger.com/_ZhjtHx4wRus/R3EDpBO9XWI/AAAAAAAAAWc/0ydXydf0cAE/S220/1_995721227m.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113689605285814251</id><published>2006-01-10T20:23:00.000+08:00</published><updated>2006-01-10T20:27:32.866+08:00</updated><title type='text'>release ulit</title><content type='html'>tang ina&lt;br /&gt;tang ina&lt;br /&gt;tang ina&lt;br /&gt;tang ina&lt;br /&gt;tang ina&lt;br /&gt;tang ina&lt;br /&gt;tang ina&lt;br /&gt;tang ina&lt;br /&gt;tang ina&lt;br /&gt;tang ina&lt;br /&gt;tang ina&lt;br /&gt;tang ina&lt;br /&gt;tang ina&lt;br /&gt;tang ina&lt;br /&gt;tang ina&lt;br /&gt;tang ina&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;PuTaNG iNa!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;tang ina nyo lahat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;tang ina, kailangan ko yata ng yosi.&lt;br /&gt;bigyan nyo ko ng yosi.&lt;br /&gt;tang ina hindi ako nakapag iced mocha.&lt;br /&gt;matutulog nalang ako.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(paumanhin fellow artikulo members)&lt;br /&gt;(sorry kuya Jess sa aking pagmumura)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113689605285814251?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113689605285814251/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113689605285814251&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113689605285814251'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113689605285814251'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/01/release-ulit.html' title='release ulit'/><author><name>jav</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113673356131308788</id><published>2006-01-08T23:18:00.000+08:00</published><updated>2006-01-08T23:19:21.333+08:00</updated><title type='text'>On positive Thinking</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt; To make your ideas turn into realities, don't forget to look at reality first.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;b&gt;Positive Thinking&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Positive thinkers, or what we call optimistic people, seem to look at ideals first before they look at realities. Some optimistic people say they look at reality before making ideas and/or ideals. But it seems that their idea confuses me and makes me think in such deep thought. If you really are looking at the real things before making ideals, why does it seem you regret to see that there is a real hideous reality that we can't escape? I am a pessimist and I dare not question other people's thoughts but they just seem too vague.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There is a reality we have to face here. The world is merely crumpling to bits because of our own mistakes and mischief. It's something that would most probably come out of a pessimist's mouth, right? But isn't this also the reality we are enduring? To make things short, let's focus on the Philippine setting since that is mainly what I can view and criticize. Look at our water supply. It's about time we get some technologies from other countries so that we can have water clean enough to drink. But why won't we? It's because of the financial crisis we are facing. Now this starts another argument. Why are we having a financial crisis? Isn't it because some people are too selfish to even think of their countrymen that they can't even donate a single penny to the poor? Or are some people just plain corrupt that money is what makes their worlds go round? Yes, pessimistic, isn't it? But it seems optimistic people would want to think that these people are using our money to make projects such as roads and the like? That we have beautiful parks to look at and the like? But the real thing is there are no roads to look at. There is no fresh air that we can breathe. But still, we look at things positively. It's the way optimists think and it confuses me. Why can't they accept reality as much as pessimists can? I can't say there is a middle ground on this. They are contradictory ideas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This confuses me even more. So does it mean that if you're a pessimist, you are more ready to accept the fact we experience now? Or are we merely lowering ourselves too much in a sense that the ideals and/or ideas of the optimists turn into a reality? I actually don't think so. Yes, it may seem that pessimists are more ready to face reality but are they ready to make ideas? And, are optimists ready to turn their ideas into realities? There's always the down side, right? But why is it that sometimes, optimists and pessimists argue whenever they do not understand each other's opinions? Optimists would say that pessimists are thinking too much of the down side of things; Pessimists would say otherwise. But aren't they both right? Both sides have an argument to say, and they are merely not helping each other out of their problems. Ironic. But still, isn't the sake of arguing and debating the reason we are living? It's it because of the imperfections of our life that makes us seek for perfection? Wouldn't that be the purpose of like? Therefore, our reason for living is partly to seek for arguments and hate? So in the contradiction of hate, which is love, we complete the reason for living and continue to live perfectly? Is it because in our imperfection we gain perfection?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If this is so, we can conclude that positive thinkers do not do more than negative thinkers. They're equal in a sense that both sides have a deep and agreeable point. We need to argue but not in a sense we'll tear each other into pieces. We argue because we need to look at each other's opinion and go into equilibrium.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113673356131308788?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113673356131308788/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113673356131308788&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113673356131308788'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113673356131308788'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/01/on-positive-thinking.html' title='On positive Thinking'/><author><name>MobKill</name><uri>http://www.blogger.com/profile/10354657552736236189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://2.bp.blogspot.com/_QaZSLD6Et3g/SeFcakMcwWI/AAAAAAAAAAU/sUIj21Ht8JU/S220/P1070389.JPG'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113664878579809464</id><published>2006-01-07T23:28:00.000+08:00</published><updated>2006-01-08T00:08:20.560+08:00</updated><title type='text'>maglabas ng galit</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;PUTA CARMS! YOURE SUCH A PAIN IN MY WONDERFUL ASS... FUCK YOU! KAILANGAN MO BA UMEPAL SA BUHAY KO PALAGI? DON'T THROW YOUR INSECURITIES SAKIN, DAMN IT, NAKAKAPIKON NA EH. IF BY ANY CHANCE YOU READ THIS, IM SORRY. AS YOU CAN SEE, THIS ENTRY IS IN ENGLISH, I WROTE IT IN ENGLISH SO THAT YOU'LL UNDERSTAND IT WELL. IM SO TIRED OF YOUR CHILDISH BEHAVIOR. I DONT WANT TO WASTE MY TIME WRITING THIS, BUT I REALLY NEED TO RELEASE MY ANGER. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;yun lang. kung nabasa mo nga, wala akong balak makipagaway. wag mo na lang ako pansinin. yun lang. kung nakasakit ako sorry. tang ina. i suggest na magmature ka na. then lapitan mo na ako. (sorry kuya Jess kung nagmumura ako...)&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113664878579809464?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113664878579809464/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113664878579809464&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113664878579809464'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113664878579809464'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/01/maglabas-ng-galit.html' title='maglabas ng galit'/><author><name>jav</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113654864941201221</id><published>2006-01-06T19:16:00.000+08:00</published><updated>2006-01-06T19:57:29.423+08:00</updated><title type='text'>episode 2</title><content type='html'>dahil sa hindi ko inaasahang dahilan, ginanahan ako dugtungan ang first part ng pakikipagsapalaran nina bax, lisa at gary.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;eto na!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;[fade in]&lt;br /&gt;[bax and gary sitting on the bench]&lt;br /&gt;[mauubos na ni bax ang yosi]&lt;br /&gt;bax: ui pare, ubos na yosi ko, sige, mauna na ako ha. room 508 ah, tapos na ung class ni prof. villaflores.&lt;br /&gt;gary: ano oras ba matatapos ung class ni lisa? baka mahuli nya tayo.&lt;br /&gt;bax: 4:00 pm pa. wag ka maglala, may trenta minutos pa tayo.&lt;br /&gt;gary: sige, una ka na. sunod na ako. bili lang ako ng tubig para buhay na buhay at game magparty. [winks]&lt;br /&gt;bax: sige. sumunod ka agad ah, baka mahuli tayo.&lt;br /&gt;gary:sige, sunod na ako.&lt;br /&gt;[bax to room, gary to store]&lt;br /&gt;[fade out]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;[fade in]&lt;br /&gt;[gary in store]&lt;br /&gt;[nagtext si bax]&lt;br /&gt;bax: "asan ka na ba... dalian mo nga. ang bagal mo. nga pala, nandito si jed ;) "&lt;br /&gt;[gary goes to room]&lt;br /&gt;[camera follows gary to the door then door closes]&lt;br /&gt;[fade out]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;[fade in]&lt;br /&gt;[camera in corridor]&lt;br /&gt;[voices lang]&lt;br /&gt;bax: tatapon sakin, tang ina!&lt;br /&gt;gary: teka, tang ina mo maghintay ka!&lt;br /&gt;bax: PUTANG INA! sabi ko sandali eh!&lt;br /&gt;jed: hahaha, tang ina, sorry.&lt;br /&gt;gary: di naman kailangan magmadali kasi eh, diba jed?&lt;br /&gt;bax: wala nang aabutan si lisa. tang ina nyo.&lt;br /&gt;[fade out]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;[fade in]&lt;br /&gt;[lisa's classroom]&lt;br /&gt;[bax texts]&lt;br /&gt;bax: "lisa, tapos na class mo diba? punta ka dito sa 508... ;) "&lt;br /&gt;lisa: ha? ano to? anong ginagawa nyo sa 508?&lt;br /&gt;lisa: jenny, samahan mo naman ako sa 508. baka kung ano tong pinaglplaplanuhan nitong mga to.&lt;br /&gt;[fade out]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;[fade in sa 508]&lt;br /&gt;[camera moves in room]&lt;br /&gt;gary: dude, andyan na yata sila, nariring ko.&lt;br /&gt;jed: puta tumahimik kayo ah, gary ikaw magbukas ng pinto.&lt;br /&gt;bax: tang ina mo jed, basa basa pa ako.&lt;br /&gt;[camera moves out room]&lt;br /&gt;lisa: bax? andyan ka ba? bat mo ko pinapunta dito?&lt;br /&gt;bax: tang ina, teka sandali.&lt;br /&gt;lisa:ano kayang ginagawa ng mga to.&lt;br /&gt;jenny: malay ko...&lt;br /&gt;gary: lisa, may kasama ka?&lt;br /&gt;lisa: oo, si jenny.&lt;br /&gt;gary: tang ina pare! dalawa to. ang dami natin..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;[jed whispers to gary]&lt;br /&gt;jed: buksan mo yung pinto tapos ako hahawak kay lisa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;bax: okey na ako. lisa pasok ka&lt;br /&gt;lisa: okey.. ano ba meron dito?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;jed grabs lisa&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;bax, jed, gary, jenny: happy birthday!!! surprise!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;lisa: ha?!?!&lt;br /&gt;jed: happy birthday! kala mo lalampas tong araw na wala kaming surprise?&lt;br /&gt;gary: gago tong si jed eh, natapon ung juice kay bax. naubos tuloy.&lt;br /&gt;bax: kaya nga eh, basa basa tuloy ako.&lt;br /&gt;lisa: hahaha, ok lang yan. basta may pagkain... yey! thanks talaga guys. youre the best.&lt;br /&gt;jenny: tara kain na tayo!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;[they eat the food]&lt;br /&gt;[fade out]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;the end. :D&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113654864941201221?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113654864941201221/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113654864941201221&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113654864941201221'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113654864941201221'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/01/episode-2.html' title='episode 2'/><author><name>jav</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113634572423988185</id><published>2006-01-04T11:04:00.000+08:00</published><updated>2006-01-04T11:35:24.256+08:00</updated><title type='text'>What's with the fags and bisexuals anyway?</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:100%;"&gt;ito ang unang post ko sa artikulo... yay. no offense sa mga tao, pero gusto ko lang sumulat ng artikulo tungkol isyung iyon.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(freestyle)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;ito ay kinuha mula sa isang conversation ng tatlong teenager sa isang tambayan.&lt;br /&gt;mga gumanap: gary; lisa; bax&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;[fade in]&lt;br /&gt;[nakatambay sila sa may benches na nakaharap sa kalsada]&lt;br /&gt;[bax lights a cigarette, lisa drinks her iced tea, habang nagrerelax si gary]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;bax: pota tignan mo ang daming bading talaga sa mundo natin ngayon no.&lt;br /&gt;lisa: oo nga eh, sayang, gwapo pa naman ung iba eh.&lt;br /&gt;gary: ewan ko ba sa mga tao ngayon. kung ano ano na ang mga pinipili nilang landas.&lt;br /&gt;lisa: ang alam ko, kinalakihan nalang daw yan.&lt;br /&gt;bax: basta ako nandidiri parin ako sa kanila.&lt;br /&gt;lisa: wag naman kayo ganyan, tao rin naman sila.&lt;br /&gt;bax: sunugin ko yang mga yan eh.&lt;br /&gt;[bax throws cigar on floor]&lt;br /&gt;gary: nyahahaha.&lt;br /&gt;lisa: nyahaha, ang sama mo talaga.&lt;br /&gt;[gary grabs lisa's iced tea and pours it on cigar]&lt;br /&gt;gary: at buhusan natin ng iced tea pagkatapos mo sunugin.&lt;br /&gt;[gary returns lisa's iced tea]&lt;br /&gt;lisa: ang sama nyong dalawa.&lt;br /&gt;gary: wala namang ibang iniintindi yang mga bading na yan kundi makahanap ng tite.&lt;br /&gt;bax: o kaya mga papa na rereypin sila.&lt;br /&gt;lisa: bastos kayo talaga! kadiri...&lt;br /&gt;gary at bax: nyahahaha... apir tayo dyan.&lt;br /&gt;lisa: sira kayo talaga.&lt;br /&gt;[bell rings]&lt;br /&gt;lisa: uy,may class na ako, sige. kita kita nalang mamaya...&lt;br /&gt;[lisa leaves]&lt;br /&gt;[gary and bax looks at each other]&lt;br /&gt;[gary aakbayan si bax]&lt;br /&gt;[bax holds gary's hands]&lt;br /&gt;[bax and gary smiles at each other]&lt;br /&gt;[bax wispers to gary]&lt;br /&gt;bax: mamaya ah..&lt;br /&gt;[bax taps gary's face, moves back]&lt;br /&gt;[bax lights a cigarette]&lt;br /&gt;[gary lights a cigarette]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;[fade out]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;hindi ito comedy or kung ano, its not suppose to be funny, its just one of my short film ideas. kayo na maganalyze. ty, may class na rin ako sa wakas!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113634572423988185?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113634572423988185/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113634572423988185&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113634572423988185'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113634572423988185'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2006/01/whats-with-fags-and-bisexuals-anyway.html' title='What&apos;s with the fags and bisexuals anyway?'/><author><name>jav</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113592986629874399</id><published>2005-12-30T16:03:00.000+08:00</published><updated>2005-12-30T16:04:55.966+08:00</updated><title type='text'>The Church and Homosexuality</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;It's as if society's eye of scrutiny isn't enough, we get rejected by the Catholic Church, too.  In recent documents released by the Vatican, it forbade homosexuals from entering the seminary and being ordained as priests.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We all know the Catholic Church isn't very much comfortable with the Homosexuals (or any other sexualities at that) in its community (and vice-versa, for that matter).  But previous documents released by the Vatican expressed their thoughts about homosexuality, highlighting that they "hate the sin, not the sinner".  But in light of recent developments, looks like the Church has taken back its words.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This is a really drastic move by the newly-elected Pope who is not only coping up with the pressures of being the successor of the most-loved Pope, but is also pressured by the millions of followers watching his every move.  Does this mean Pope Benedict just lost a point on the homosexuals' scoreboard?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The final refuge of us in-between sexualities has closed -- moreso slammed -- its door upon our faces.  The Catholic Church has been most compassionate and understanding of our case, but with the new Pope in power, can we still expect the Church to be as liberated as many people want it to be?  Or will it deeply be rooted to its traditions, thereby ignoring the signs of the times (the Church lives by these two principles, by the way)?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If you're a struggling young man who feels the call of God, which shall overpower you?  The resonant calling of God reverberating through your heart or the echoing psalm to be true to yourself and embrace your sexuality?  Discernment for a vocation is hard enough, now we get another factor to ponder upon?  No wonder the rate of young men entering the seminary nowadays is decreasing by the minute.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I'd like to know what God thinks about all this.  If only we can get His two cents.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113592986629874399?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113592986629874399/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113592986629874399&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113592986629874399'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113592986629874399'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2005/12/church-and-homosexuality.html' title='The Church and Homosexuality'/><author><name>JM</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://img.photobucket.com/albums/v610/jmtuazon/Piktyur37.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113586646227967019</id><published>2005-12-29T22:27:00.000+08:00</published><updated>2005-12-29T22:27:42.313+08:00</updated><title type='text'>Kahalayan</title><content type='html'>Kapag sinabihan ka na mahalay kang tao, ipag sabihin, malaswa, di ka-akit-akit, sensuwal, o di kaya bastos ang iyong mga kilos.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Suki ako sa pamintas na ito...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lalong lalo na nung highschool. Kadalasan akong tinatawag na, manyak, bastos, or pervert ng aking mga katoto. Dahil ganun nga lang talaga ako. Suking suki ako sa katagang "Ay mahalay" galing sa mga kaibigan ko...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ngayon bago na... hentai at queer na ang laman ng aking mga tenga...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ngunit nakakatuwang isipin na paano kaya kung sino pa yung mabait, tinitingala, respetado, relihiyoso at kagalang galang. Eh sila pala yung may tinatagong berdeng sikreto?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya siguro nun kapag ganun. Buti na lang at wala pa akong nababalitaang ganun. Sa ngayon, nasa aking isipan pa lang at nag aantay na may mangyaring ganun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Eksposay, ika nga ng mga dyornalista at mga mamamahayag. Yung mga tipong ikagugulat ng lahat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Haaay...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Marahil bindikado na ang daloy ng aking panunulat. Siguro nga, gusto kong gumanti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pero kung tutuusin mo, di birong malaman mo na pinagnanasahan ka pala ng isang tao, at ngayon mo lang nalaman (sana mas maaga sinabi diba?). Hindi nakakatuwa kung malalaman mong isa sa kaibigan mo ay tila may ganun ngang tinatagong libog. Hindi biro na bigla mong malalaman na may kaklase ka, o mas malala, ay kaibigang buntis o di kaya'y nakabuntis...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tila parang sumasabog ngayong panahahong may kaunti na tayong kalayaan. Ngayong nagiging liberal na ang ating mundo...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sana wala...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113586646227967019?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113586646227967019/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113586646227967019&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113586646227967019'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113586646227967019'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2005/12/kahalayan.html' title='Kahalayan'/><author><name>Dio</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='27' height='32' src='http://s03.picshome.com/0d1/avatar.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113573847918455014</id><published>2005-12-28T10:56:00.000+08:00</published><updated>2005-12-28T10:56:05.156+08:00</updated><title type='text'>The Best of Both Worlds</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;It's hard being a closet dude.  I've been in the dark for so many years now, and it's only recently that I decided to see the light.  Still, it's hard to see the ones you love resent you for what you chose to become.  It's hard to totally come out into the open and embrace your sexuality.  I'm glad I have friends who share the same sentiments as mine, at least I have someone I can breathe my heart out to.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Come to think of it, we bisexuals have the "best of both worlds".  We have the liberty to choose to love a guy or a girl.  Some people may call us the "posh homosexuals" or the "discreet gay" people.  We are predominantly gay but we still have the urge to fall in love with girls.  Hence the term "bisexual".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As with every case, we may enjoy living in two heavens but we still suffer the discriminating eyes of society.  Admit it, the Philippines is not yet entirely ready to embrace the numerous sexualities of the world.  Such taboo cases are labeled as "controversial" here while it's "proverbial" in the West.  It takes time, since we all know we're all allergic to change.  But when will the waiting end?  Fuck society for having too much of an eye for scrutiny for other people's imperfections it can't even see the dirt in its own face.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;That's why the closet still exists.  It's a theoretical comfort zone for those who are willing to embrace who they really are but are afraid to be tortured by the "pure ones" in our society.  True enough, society has locked the door of the closet and won't open it until everyone has seen the light.  It's a time deposit waiting to be withdrawn.  The question is, are we willing to open the closet for everyone?  Only time can tell.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113573847918455014?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113573847918455014/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113573847918455014&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113573847918455014'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113573847918455014'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2005/12/best-of-both-worlds.html' title='The Best of Both Worlds'/><author><name>JM</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://img.photobucket.com/albums/v610/jmtuazon/Piktyur37.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113573776298640749</id><published>2005-12-28T10:41:00.000+08:00</published><updated>2005-12-28T10:42:42.996+08:00</updated><title type='text'>pasko</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;DEC. 25! namasko ang mga tao, sa probinsya namin takte! ang daming namasko isang dosena or marami takteng buhay ubos ang barya namin sa kakabigay piso-piso na nga lang naubos pa, grabe tapos na loko pa ang pinsan ko sa inaanak niya binigyan na nga ng 100, namigay pa ng isang daan, tangina ninang rin ako nun buti na lang at di ako niloko putcha wala na nga pera nakaloko pa ang gaga, ang pangit tingnan grabe... tapos eto naman pinsan ko nainis kaya ayon di na niya bibigyan ung inaanak niya... hahaha buti nga sa lokang yun bakit pa kasi kaming nakita mag-ninang dun, TAKTE! talaga bad trip nakakainis, lahat na ng masama sinabi ko na hahaha...&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;tapos ang lamig pa, kung di ba naman ako loka-loka sleeveless sa tagaytay di ka ba magkasakit dun buti na lang narinig ang panalangin ko at medyo mainit-init naman ang nangyari, putik kung malamig dun malamang nananigas na ko sa lamig, hahahaa.... putik tapos napagod pa ko akala tuloy ng tita ko na may sakit ako dahil sobrang nagluluha na mga mata sa lamig hahahaa... yun pala magkaka-ubo lang ako... hahaha ang daming nangyari nung pasko pero di na ko nagtiyaga na manood pa dahil tinatamad na ko at ayokong maglakad kasi naman tamad na ko hahaha.....&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Kinabukasan umuwi na kami grabe natulog na ko lahat-lahat nandun pa rin kami sa highway sa sobrang traffic, takte 4 na oras na kaming nakatunganga dun di pa rin gumagalaw... &lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113573776298640749?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113573776298640749/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113573776298640749&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113573776298640749'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113573776298640749'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2005/12/pasko.html' title='pasko'/><author><name>Rauwolfia</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06166715917225011484</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://bp1.blogger.com/_TEt60gxcdsw/SGR-Z0co18I/AAAAAAAAAAg/DVkM6uFFHxo/S220/The_Mad_Hatter_by_scarlet_flame.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113496888022508293</id><published>2005-12-19T13:07:00.000+08:00</published><updated>2005-12-19T13:08:00.233+08:00</updated><title type='text'>tulugan!</title><content type='html'>&lt;a name="113491166061343061"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;tulugan!&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;hay umpisa na ng simbang gabi grabe ang lamig sa labas halos lahat ng tao naka-jacket para di malamigan, nasa eskwelahan kami ng nag simba ako kasama ng mga kaklase ko, grabe bago ang lahat kuwento ko sau ang nangyari bago mag-misa de galo, may palabas na naganap sa isang theatro di ko sasabihin kung anong pangalan baka ma-chismis ako, so ayun, magpaparegister muna ung mga tao, ay grabe ang sikip sa hall grabe siksikan tapos nag naanounce ng room kung saan kami matutulog kala okay lang kasi kakilala ko yung pinuno, ay dun pala ako nagkamali, putik nakakaburat ang mga kasama namin nakakainis, ang aarte ng mga loka... kala mo kung sino walang respeto ang mga putik! pagkatapos ng palabas dun sa theatro balik kami sa room namin kung saan kmi matutulog, putik, eto nanaman nakakainis may gusto ng matulog sa klase namin ay putik ang iingay ng kasama namin, ang daldal parang mga manok di tumitigil sa kaka-putak... kaya napagalitan tuloy kami, hay buhay nga naman... putik eto sinusubukang matulog kaso malakas talaga boses... ano ba yan malas naman ng araw ko, tapos kailangan ko pa silang hintayin matapos mag-ayos PUTIK talaga napagalitan nanaman ako ng pinuno namin kasi malalate na kami sa klase hay... buhay pasaway kaya eto ayoko ng matulog sa eskwelahan, nakakainis lang...kaya sa mga taong mahilig mag-overnight maginggat kayo baka di kayo makatulog ....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;a href="http://www.blogger.com/"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113496888022508293?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113496888022508293/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113496888022508293&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113496888022508293'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113496888022508293'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2005/12/tulugan.html' title='tulugan!'/><author><name>Rauwolfia</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06166715917225011484</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://bp1.blogger.com/_TEt60gxcdsw/SGR-Z0co18I/AAAAAAAAAAg/DVkM6uFFHxo/S220/The_Mad_Hatter_by_scarlet_flame.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113491062471939806</id><published>2005-12-18T20:55:00.000+08:00</published><updated>2005-12-18T20:57:04.726+08:00</updated><title type='text'>Mabait ka...</title><content type='html'>Kelan ba masasabing mabait ang isang tao? Tuwing may ginagawa syang ka-ayaaya sa paningin ng iba?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa bata, pag sumusunod sya sa utos ng kanyang magulang. "Ambait mo naman!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa teenager, pag sumama sya sa kanyang nanay para magshopping. "Bait naman ng anak ko."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa isang trabahador, pag hindi sya humingi ng tamang bayad sa kanyang amo. "Tama yan boy."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sino ba ang nagdidikta kung ano ang tama at kung ano ang mali?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Does it mean na kung magpagamit ka eh mabait ka na?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So ang ibig sabihin ng pagiging mabait ay pagpapagamit sa ibang tao. Ang pagtatrabaho ng walang kapalit. Ang pagbibigay ng libreng mga bagay....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kung walang manggagamit... &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;May silbi pa ba ang gamit?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kung walang manggagamit... &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;May mabuting tao pa kaya? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;May masamang tao pa kaya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hmmm... Ito ang aking artikulo...&lt;br /&gt;Sana nagulo utak mo...&lt;br /&gt;Salamat sa pagbabasa nito...&lt;br /&gt;Isa kang mabait na tao...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113491062471939806?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113491062471939806/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113491062471939806&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113491062471939806'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113491062471939806'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2005/12/mabait-ka.html' title='Mabait ka...'/><author><name>Dio</name><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='27' height='32' src='http://s03.picshome.com/0d1/avatar.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-19796246.post-113474516079004458</id><published>2005-12-16T22:53:00.000+08:00</published><updated>2005-12-16T23:02:49.930+08:00</updated><title type='text'>Ito ang aming artikulo</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Ano ba ang pilosopiya ng tao? Ano ba ang tao? Ano ba ang pilosopiya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mga katanungang bumabagabag sa inyong isipa'y maaaring mabigyan pansin sa inyong mga artikulo. Hindi kailangan ng rason ni ng porma sa pagsusulat ng artikulo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sige, sulat lang nang sulat. Walang tatawa o maiiyak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Isalin sa salita ang mga bumabagabag sa inyong isipan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kahit sino, kahit ano, maaaring isabahagi dito. Gumawa ng inyong sariling mundo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Naririto na ang aming artikulo, naririto kami upang sumangguni sa inyo.&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/19796246-113474516079004458?l=artikulo.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://artikulo.blogspot.com/feeds/113474516079004458/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=19796246&amp;postID=113474516079004458&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113474516079004458'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/19796246/posts/default/113474516079004458'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://artikulo.blogspot.com/2005/12/ito-ang-aming-artikulo.html' title='Ito ang aming artikulo'/><author><name>MobKill</name><uri>http://www.blogger.com/profile/10354657552736236189</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://2.bp.blogspot.com/_QaZSLD6Et3g/SeFcakMcwWI/AAAAAAAAAAU/sUIj21Ht8JU/S220/P1070389.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry></feed>
